---

Du sökte efter någon som har det du saknar,
Du fann mig och det är dags att jag vaknar.

För en kort stund fick jag vara speciell,
Tills du öppnade din bordell.

Du kunde vara fin å omtänksam,
Ändå kände man sig så ensam.

Du skapade oss ett beroende,
Men aldrig ett förtroende.

Mig du skulle älska att missbruka,
Med din enorma svartsjuka.

Du levde i din egna fantasi,
Men empati var ingen garanti.

Alla mina sidor du svärmade för,
Skulle bli orsaken till att vi dör.

Dina vredesutbrott gjorde mig rädd,
Helst när jag var oklädd.

Jag fick ibland känslan av att kvävas,
Jag var något som kunde ägas.

Jag stannade inte kvar av fruktan,
Jag älskade dig, gubbfan!

Jag valde dig vareviga dag,
Men vi var aldrig på samma lag.

Jag sa ja hittat mig någon ny,
Bara så du kunde fly.

Min kärlek för dig den var sann,
När jag lämna mitt hjärta brann.

Jag lämnade dig för du gjorde mig illa,
Det fanns ingen mer tid att spilla.

Du fick mig att tro du var snäll,
Men var mer som en käftsmäll.

Jag saknar ibland att höra din röst,
Din tystnad är inte alltid en tröst.

Skulle du svara om jag skrev?
Eller blivit något som uteblev?

Kommer vi nånsin att höras mer?
Det är något jag inte ser.

Du sa att du alltid skulle finnas här,
Det var bara lögn, för nu är vi isär.

Jag har allt som du saknar,
Nu är det dags att du vaknar.

---