Det är så mycket som behöver komma ut. Ord, meningar, känslor. Skriv ned det. Öppna munnen och prata. Svara, eller vad som helst. Gör bara nånting?

Men nej.

Jag känner själv hur svårt det är att få ut orden ”tack för att du handlade”, ”tack för skjutsen”, eller ”tack för att du tar hand om mig”. Jag pressar mig så hårt för att göra mig hörd.

Jag hör allt, men jag hör ingenting. Jag säger allt, men jag säger ingenting.

Jag kan tänka logiskt, och jag kan faktiskt se livet jag länge längtat efter, lite närmare nu.

But it’s a tragedy when a mature mind and a romantic heart are in the same body…