Fel person kommer hålla din hand, men inte ditt hjärta.
Fel person kommer omfamna dig, men inte dina brister.
Fel person kommer vara attraherad av dig, men inte respektera dig.
Fel person kommer vilja att du förstår hen, men aldrig försöka förstå dig.
Fel person kommer inte berätta sanningen, fel person kommer visa dig.
Jag har arkiverat rätt så många tidiga inlägg från den här hemsidan. Allt finns kvar i sin helhet, men någon annanstans. Nu, såhär sex månader senare, så funderar jag på hur man lyckats tysta mig.. Var det också en planerad grej?
Det började närma sig midsommar, när jag sökte kontakt efter nästan tre månaders tystnad. Smärtan, saknaden, och kärleken.. Var för stor. För stor för att bära och hantera ensam. Vad hände egentligen? Var det verkligen så illa? Är det jag som är trög och har missuppfattat nästan hela två år? Vad var på riktigt? Vad var sant? Var det riktig kärlek eller bara ren abstinens som jag kände?
Min första tanke var egentligen bara att prata. Var det bara jag som mådde skit? Var det bara jag som kände en total förvirring? Eller var vi två? Om vi är två, så kanske vi kan hjälpa varandra vidare? Bara prata..?
Jag antar att jag senare ville försöka ta reda på alla obesvarade funderingar, känslor, och frågor, genom att bara umgås, och låta tiden besvara mig.. Jag fick som ingen klarhet i det verbala.
Men det dröjde inte länge.. Så var jag den värsta och den mest onda människan på denna jord..
En hel hemsida full i skitsnack. En hel hemsida som bara handlar om någon annan, och inte om mig själv. En massa jävla lögner, skrivna av mig.
Varför? För att hämnas? För att jävlas?
Suck.
Man kan se saker från det håll man väljer att se det ifrån. Men alla ”hemska” inlägg och sms-prints kan bara ses från ett håll. Dom går inte att försköna eller bortförklara. Jag förklarade ”om du inte hade sagt, skrivit eller gjort dom där sakerna mot mig, så hade jag aldrig kunnat berätta det vidare”. Ska jag ha dåligt samvete för att jag berättar vad jag fått uppleva, och hur det fått mig att må? Det finns absolut dom som väljer att lida i tystnad, och dom ser ned på alla som talar. Det är skamligt och svagt tänker dom säkert. Men innerst inne så vet vi nog alla vad forskningen säger. Om vi inte får ut skiten från våra system, så stannar den kvar där tills vi väljer att ta hand om den.
Skitsnack är när man talar osanningar, sprider rykten, talar bakom ryggen, eller att man målar upp en människa som någon hen inte är.. Det är skitsnack! Att berätta vad man varit med om, berätta hur man blivit behandlad, berätta hur man blivit påverkad, berätta hur någonting fick en till att känna.. Det är inte skitsnack! Det kallas berättelser.. Man återberättar en verklighet.
Det är inte jag som försatt någon annan i dålig dager. Det är något man gör helt på egen hand..
Men jag började plocka bort det ena inlägget, efter det andra.. Jag ville bara vara med han.., trots allt som varit.., men det var ju en omöjlighet med någon som konstant var (är) arg på en.. Jag var mest bara ledsen.. Hur alla kunde se och förstå situationen.. Alla förutom han.. Han vill förstå så mycket, men inte mig.
Sex månader senare så har jag nog funderat färdigt vad jag ska göra med allt. Helt ärligt, så har jag bara varit mottaglig och lyssnat på människor, som sedan gjort mig inspirerad..
Men vi fortsatte att träffas, och för en väldigt kort period, så kändes allt väldigt fint och harmoniskt. Ingen visste om att vi börjat ses igen, och jag minns att jag tänkte ”det är därför allt känns så bra”.. ”om ingen vet om oss, så är det ingen som kan dumförklara oss”.. Men nu gick vi in i augusti månad, och sommaren här uppe var nära sitt slut, när hela livet plötsligt bara vändes upp och ned över en natt..
Och visst är det lite skrämmande ibland, ni vet det här… Med kvinnors intuition?
Victoria 
Lämna en kommentar