Mina barn har aldrig varit introverta eller blyga i ditt sällskap..

Jag frågade min mamma om det skulle bli awkward ifall du kom på begravningen..

”Nej. Absolut inte. Bara fint om han vill komma som ditt stöd. Han tillhör familjen.”

Pappa ringer tidigt en morgon och vill titta på min trasiga blandare i duschen..

”Ja, det går väl bra att du kommer. Men parfa sover på soffan så du vet”

”Parfa kan fortsätta sova på soffan. Jag ska bara upp och titta på blandaren” 😂

Jag skulle kunna fortsätta i evigheter. Hur älskad och accepterad du är och alltid varit av min familj..

Men hur var det nu igen..? Kärlek är inte att hitta någon att leva med.. Kärlek är att finna någon man inte kan leva utan…

Det låter som någon form av kärlek.. Eller?