Jag är en hel timme sen på jobbet idag. Mia ringde och väckte mig 8:45.. Såhär blir det väldigt ofta när jag jobbat för långa pass under för lång tidsperiod.. Jag är så sjukt trött.
..Och stressad.
Ganska exakt en timme senare blir jag utjagad på lastbryggan med tron om att jag ska hjälpa till att lyfta någonting tungt.. Jag suckar, grimaserar, och klagar över den isande kylan och att jag måste hinna fixa buffén innan lunchen startar.. Jag ligger ju efter i arbetet..
”Ta på dig jackan och följ med ut nu”.. Anki och Mia fnissar i köket medans jag går mot kontoret och jackan.. Jag hann tänka på vad Mia hade sagt tidigare ”jag tror inte han vet att Anki är din mamma”
Jaha? Sagt och gjort.. Jackan är på och jag säger ”Vet du om att Anki är min mamma?” ”Men jaaa, jag vet att Anki är din mamma, kom nu!”
Fattar ingenting när jag kommer ut.
”Får jag bjuda ut dig på middag? Du får välja.. Jokkmokk.. Luleå.. Vart som helst!”
”Va? Skulle jag inte bära någonting? Hämta något?”
”Nej vi ska röka en cigarett nu!”
Jag kommer in i köket igen och säger till Mia ”Kunde du inte ha ringt en timme senare idag?”
Jag kan hoppa ur situationen och tänka att det var en fin och romantisk grej att göra.
Men när jag ännu är kvar där inne, så känner jag bara någon form av sorg eller ledsamhet.. För aldrig att personen man hade vela skulle komma, hade gjort något så romantiskt och fint.
Det ska hur som helst bli skönt med lite semester.. Vankas 40-års fest på fredag, och jag är supertaggad! Därefter kan vi dansa oss in i det nya året 💃🏼
Tjosan!
Victoria 
Lämna en kommentar