Har du fått höra om mig?
Kanske du kollar mina sociala medier?
Söker du efter en sanning som kan motsvara det du fått höra?
Eller bor du någon annanstans, helt ovetandes?
Han har säkert berättat för dig hur galen jag är, och hur trött och orkeslös han är?
Visst?
Att jag var kontrollerande, narcissist, bipolär, och kanske rent utav psykopat?
Precis som han har berättat för mig, hur svårt hans tidigare flamma hade det med tvåsamheten, så kommer han även berätta för dig hur svårt jag hade det.
Inom en snar framtid kommer han berätta om dig.
Visst känns det nästan lite för bra, för att vara sant?
Hur är det ens möjligt att denna vackra och charmiga skapelse är singel?
Och hur är det möjligt att denna grandiosa man finner sådant stort intresse i just dig?
Varför just du…? Tänker du..
Ni hinner knappt lägga på luren, så har du fått ett gulligt meddelande som får dina kinder att bli varma, och kanske kommer du på dig själv med att sitta och le åt telefonen..?
Jag förstår.
Han har den effekten på oss.
Visst känns det som att ni har kommit varandra nära nu?
Efter alla sömnlösa nätter av flirtande, flera timmar i samtalstid, eviga Snapchat-notiser, och kanske även skickat relaterbara reels på Instagram eller messenger?
Visst har du slagit på Snap-kartan?
Har han berättat om sig själv, och svarat på dina frågor?
Eller känns det mer som att det bara är du som svarar på frågorna?
Reflektera.
Har du fått träffa hans vänner, eller bara hört talas om dom?
Någon gång, kanske du kan berätta för mig, hur den upplevelsen var?
Visst känns det som att ni har träffats längre än vad ni egentligen har?
Känner du ändå inte, att det är dags för ert nästa steg i relationen?
Visa er öppet tillsammans? Visa upp han för dina föräldrar? För dina vänner?
Ja menar.. Stoltheten och lyckan du bär på just nu..
Jag dömer dig inte.
Jag förstår.
Du måste ha tålamod. Det kommer. Snart.
Men ni kan inte ändra eran civilstatus på Facebook riktigt ännu.
Även fast alla redan vet att ni polar med varandra, så ser det inte så bra ut, utåt sett.
Han kommer berätta för dig, att han vill respektera mig, och med andra ord, förklara hur han inte vill vara ett samtal ute på byn, då han just kommit ur ett förhållande.
Så respektlös kan man ju faktiskt inte vara!
Håller du inte med?
Men visst pirrar det i magen av nervositet?
Visst känns livet ändå rätt bra och spännande, trots allt smygande?
Han har säkert berättat även för dig, hur jag skulle skicka min syster eller pappa, om jag skulle få veta om er två?
Visst har han berättat om min svartsjuka?
Visst låter han trovärdig?
Har du förklarat dina känslor för honom nu?
Nappat på kroken?
Så han förstår att det är dags att veva in linan?
Kanske har du börjat fantisera i ditt huvud om en ljusare framtid?
Reaktionen kanske inte var som väntat?
Är han trasig och kortfattad igen?
Känns det som att du skulle vilja veta vad han tänker och känner?
Att han öppnar upp sig för dig?
Så kanske du skulle förstå honom?
Men du kan vara lugn.
Han vevar sakta men säkert in din lina.
Han tycker ju om dig.
Visst vore det både läskigt och poetiskt på samma gång, om han sa följande mening till dig:
”Du förstår väl att hänga med mig när det är som det är, kan sluta hur som helst” ?
Jag vet att du skriver någonting fint tillbaka.
För du är en god människa.
Men bakom den grandiosa vackerheten brinner rädslor och bekräftelsebehov om vartannat.
”Så säger du till alla” kanske han svarar..
Men jag känner det du känner.
Jag dömer dig inte.
Om du har manliga vänner så beklagar jag sorgen.
Du må väl ändå förstå att tjejer inte kan ha manliga kompisar?
Män är män, och alla är likadana.
Med dolda sexuella budskap.
Visst har han berättat för dig hur alla män tänker?
Reflektera över att han är man själv.
Lyssna på vad han säger för guds skull.
Har han börjat analysera dina tjejkompisar?
Är dom flirtiga och konstiga mot honom?
Gör dom han obekväm?
Skulle det inte vara bättre om du bara avskärmade dig lite mer?
Kanske radera människor från sociala medier, sluta svara när folk skriver och ringer?
Ta din lediga tid och spendera den med honom istället.
Har ni haft erat första bråk ännu?
Jag vet att det bara gått några veckor, men visst känns det som månader?
Vad handlade erat bråk om?
Ljög du för honom?
Eller är det bara så att bilden han målat upp i huvudet, av eller om dig, inte stämmer överens med verkligheten?
Handlade bråket om svartsjuka?
Var det någon kille som skrev till dig, och du svarade med din tystnad? För att killen du vill vara tillsammans med, inte kan bekräfta relationen, så du vet faktiskt inte vad ett eventuellt svar till den andra killen skulle vara..
Är du i ett förhållande? Dejtar du flera? Dejtar du en person?
Eller känns det lite som ett hemligt förhållande, med någon som inte vill visas öppet med dig?
Jag förstår.
Hur kan du vara ansvarig för vad någon annan skriver eller säger till dig?
Det är inte ditt fel.
Jag tror på dig.
Men om du fortsätter relationen så rekommenderar jag dig till att svara stolt: ”Jag träffar någon”, och för guds skull, glöm inte att visa all historik, och att du berättar på minuten så fort telefonen eventuellt plingar igen.
Man kan också ladda ner, all form av data, från olika sociala medier, som får fram raderade bilder, filmer, meddelanden, mm.
Jag glömde..
Man kan återkalla meddelanden på sin iPhone också.
Jag är ledsen för att det här första bråket kommer förfölja dig, oavsett vad det handlade om.
Det var bara en tidsfråga innan hans bild utav dig skulle förändras.
Ändå har du inte gjort någonting fel.
Jag ber om ursäkt ifall han kritiserat ditt utseende. Kanske gestikulerar han på ett nedvärderande sätt, när han ska imitera din nya profilbild på Facebook? Eller om du tagit en selfie som du skickat till dina vänner? Kanske har han åsikter om dina klädval..
Jag vet att det gör ont att se på. Svartsjuka är inte attraktivt.
Börjar allting kännas som en loop?
Fantastiskt. Bråk. Underbart. Kaos. Vänner. Svartsjuka. Ense. Gör slut. Blir tillsammans. Våld. Närhet. Glåpord. Förhoppningar. Misär. Tro. Hat. Kärlek. Kontroll. Magi. Skrik. Upp. Ned. Dopamin-kick. Dopamin-krasch. Återförening. Lögner. Vill ha. Vill inte ha. Drar in. Kastar ut.
Jag är än en gång ledsen för din skull. Det kommer inte bli bättre.
Den enda bild som är skev, är den du fått utav honom.
Den finns inte.
Det är ett skådespel.
Visst är han duktig?
Jag förstår varför han så ofta känner sig trasig.
Det måste vara väldigt påfrestande att spela huvudrollen i en fantasi.
Försöker du lämna honom? Menar du allvar?
Det kommer bli svårt för dig.
Det kommer göra ont.
Under sådan lång tid har du blivit överöst med vad som känns som genuin kärlek. För att sedan bli fråntagen allting.
Men jag lovar dig.
Om du inte lämnar honom nu, så kommer det skada dig mer och djupare senare.
Gör inte som jag och tro på charaderna.
Du är inte naiv!
Du är stark.
Jag hoppas du har någon vän kvar.
Som hör det du berättar.
Som kan vägleda dig.
Känner du panik?
Kanske tillhör du den lilla skaran som flytt i rätt tid?
Jag hoppas det.
Eller har det gått så långt att ni skapat ett beroende till varandra?
Har du abstinens?
Saknar du honom?
Eller är det bara känslan av att återförenas, som du saknar?
Jag vet att det känns hårt för dig att höra det här, men han har redan gått vidare.
Så fort han fick känslan av att du var påväg att lämna honom, var han redan ute och letade efter någon ny.
Jag är ledsen att säga det, men var och varannan gång ni gjorde slut, så letade han sig efter nya eventuella kandidater också.
Men så länge han fick andas på dig, ville han ha dig kvar.
Tills du inte orkade mer.
Tills någon annan fick dra dig ut ur förhållandet.
För du själv var så dränerad och svag.
Fördelen med att ha flera kandidater på lager, är att de brinnande rädslor och bekräftelsebehoven kan kännas som en mjuk brandfilt mot huden.
Nackdelen är alla underliggande brännskador, som aldrig kommer att försvinna.
Jag förstår.
Det är förjävligt just nu.
Trauma är inte händelserna vi utsätts för.
Trauma är det som händer inom oss, efter något vi blivit utsatta för.
Det är tur. För det går att reparera.
Victoria 
Lämna en kommentar