Din undertryckta ilska påminner dig om att du har någonting ouppklarat du inte vill ta på.

Du talar ett flytande, påhittat språk, med fokus på att orsaka smärta, förvirring och ångest.
Du var en oändlig källa till irritation.
Du gav mig ett cykliskt lidande.
Du är ett bevis på att saker och ting kan bli värre.
När vi delade luft kände jag mig förorenad.
Din närvaro var en blandad lektion av tolerans och gränser.

Empati är din motsats.
Efter några månader med dig övergår hjärnan till tanketortyr.
Efter några månader övergår du till kontrollbestyr.
Du får en att antingen meditera eller vilja medicinera.

Med dig så levde man varje dag i det förflutna, eller i rädsla över framtiden. Aldrig levde vi i nuet.
Nu har vi blivit det förflutna.

Mitt leende flyr när jag ser dig.
Din tystnad är en välsignelse.
Jag finner tillgivenhet i din frånvaro.
I efterhand ljög jag, när jag sa ”trevligt att träffas”.

När din skörd var långsam, så planterade du frön av tvivel.
När din skörd var uttorkad, så vattnade du den med giftiga kemikalier.
Mycket vill bli sagt, av dom som inget har att säga.
De okunniga är dom som dömmer.

Dina förtal är bekännelser av dina egna skandaler.

För dom som älskar drama, är du en delikatess-show.

Here it is. Our time’s finally running out.