” – Jag förstår bara inte hur hen kan se mig på det sättet..?
Kan du det?
Jag tänker ändå att jag är fullt normal, eller är jag inte det? ”

” – Men ni kanske bara inte ser saker och världen på samma sätt?
Ni kanske bara tänker helt olika?
..Och då är det väl inte konstigt om hen ser dig på det sättet..? ”

Kan det vara så enkelt?
Att ingen av oss, gett den andre en ärlig chans, till att försöka förstå varandra?
På riktigt? På djupet?

När kan man kräva förståelse?
När kan man säga att man känner en person?
När kan man veta hur en annan person fungerar?

Är alla ens handlingar baserade på vem man är, eller hur man mår?
Är man närvarande? Eller distraherad av yttre faktorer och teknik?
Lyssnar man? Eller hör man bara?

Ut å springa, så svetten sprutar!
Tjosan.