Han ringde och var lite lättsamt berusad.. Han sa och frågade helt ärligt och rakt: ”Jag är snart påväg hem och jag ville bara fråga om vi ska sova med varandra ikväll?”

Mitt svar var så enkelt. Men ändå så invecklat. Jag började med att säga ”Nej men det tror jag inte”, och därefter blev det punkt 1, punkt 2, punkt… ”Okej. Du behöver inte sugarcoat it, du kunde bara ha sagt nej”

”Yeah, but you know me. I don’t wanna hurt your feelings”…

He do know me..

Det var enkelt för att det finns någon annan i bilden.

Jag har väntat i vad som känns som evigheter.. Att få känna känslan av att verkligen vilja träffa någon annan, att träffa någon ny.. Jag har försökt så länge.. Att tvinga mig själv bort från det som hela tiden sårar och har sårat mig.. Mina föräldrar har ifrågasatt mig så mycket, men det har varit så svårt och smärtsamt. Jag minns att jag till slut sade ”Jag är fullt medveten om allt det här, men ni måste bara låta mig ta den tid som behövs för att orka kämpa”..

…Och vad jag har gett upp och vad jag har kämpat.. På samma gång.

Efter alla dessa år.. Att ha försökt tvinga en själv till att gå vidare .. Att försöka träffa någon ny, med hopp om att det ska lösa alla problem och förtränga det förflutna..

Det har inte fungerat.

Det har inte varit bra.

Det har inte varit roligt.

Allt har varit skit.

Allt har gjort ont.

Allt har lett mig tillbaka till den toxiska tryggheten som jag lärde mig att älska.

Men jag har också insett någonting om kärlek..

Man tittar ofta på kärlek, och hur fin och enkel den är när den är besvarad.. När båda känner det där fina…

Man tittar och ser också den där skammen av att bli avvisad. När kärleken inte är besvarad…

Men jag har insett hur vacker och stark kärleken egentligen är.. Att någon kan älska en annan person så hårt och så mycket, trots alla felsteg, misärer och avvisanden.

Det kallas ovillkorlig kärlek..

Att vara den enda som älskar är ingenting man ska skämmas för.. Det är någonting starkt och vackert.

Men nu känner jag mig både rädd, nyfiken och redo. Allt på samma gång. Jag är nyfiken. Jag är rädd för att våga. Men jag känner mig nog redo för det som kommer..

Det känns som att det är dig jag har väntat på…


Lämna en kommentar