Det blev en dag jag inte hade räknat med.. Jag skulle bara kika in, säga hej, kolla menyn, stämma av, titta i kylarna.. Jag skulle bara titta på. Det var dagens tanke.

Men han frågade om jag kunde stanna och hjälpa till, och hans sätt att fråga mig på, med hans ödmjukhet, gjorde det så lätt för mig att tacka ja.

Det var bara att åka hem, hämta kockrocken och knivarna, och sedan försöka slänga sig in i någon annans kök, där varken meny eller utrustning fungerar som man själv är van vid.

Jag hade lovat mig själv att jag var över det här. Sen står jag där ändå.

Mycket tar emot i min personliga yrkesintegritet. Men jag blev imponerad av alla gemensamma starka viljor och mål. En del är så unga och med sådant ansvar. Det är fan stort, och dom kommer att växa. 🙏🏼

Men sen är det sjukt roligt att jobba med Shkendon också. Han skrattar varje gång jag säger något på albanska som ingen annan än han förstår. Han ser det jag ser. Jag förstår vad han pratar om. Å sen flyter allt på. Det är lättsamt att kunna vara sig själv.

…Och jävlar vad våra hjärnor synkar bra ihop😂 🙏🏼🙏🏼🙏🏼